Sitter ute på balkongen och röker samtidigt som jag lyssnar på syrsornas konsert.
Borde ligga i sängen och sova då jag skall åka till jobbet om fyra timmar. Tyvärr så är mitt huvud fyllt av tankar och funderingar.
Det var ett tag sedan jag skrev då det blivit så mycket prestige i att skriva.
Varför? Ingen aning, hjärnspöken kanske.

Här om dagen började jag fundera hur medvetet/undermedvetet vi gör våra val av sittplats i kollektivtrafiken.
Vem sitter DU helst bredvid på bussen eller tåget?
Väljer du medvetet eller är det först när du sätter dig som du inser vem du har jämte dig?
Går man på ålder, klassamhörighet, kön eller etnicitet?
En till reflektion på min omgivning.
Jag gillar personer som äter nektariner. De måste vara sympatiska.
Nektariner är en sympatisk frukt.
Vanliga persikoträd kan bära nektariner, och träd som mestadels bär nektariner kan även bära persikor.
Är inte det sympatiskt?

Jag har börjat vistas på Östermalm då jag fått ett jobb där. Det känns lite som att sitta i en okänd människas vardagsrum. Jag hör inte dit men får ändå studera deras liv.

Livet är så underligt ibland.
Vem trodde att jag skulle hamna här?
Klippa av mig håret och jobba som makeup artist?


See you on the next train