#I #Hate #People #That #Overuse #Hash-tags #And #Irony

"Your brain is full of lollipops, rainbows, and cheese and wonder.

Mine is slightly darker. "

Har funderat mycket på detta ämne de senaste dagarna:

MÄN

 

Detta är nog helt normalt om man är en heterosexuell kvinna och det jag funderar kring är också ganska vanligt.

Dessa män. 

Vi behöver dem för vår blotta existens då de har en viktig komponent för att skapa ett liv.

Har du tur så får du en far som älskar dig och vill vara delaktig i ditt liv, dubbel tur om du får två.

De är trevligt med en klok farfar eller morfar som berättar om svunna tider.

Så lång allt bra.

Du växer upp och oavsett du slutar som homo eller straight så växer du upp bland alla dessa pojkar som slutligen ska bli män och redan som liten börjar man ha åsikter om de motsatta könet.

Det vanligaste är väl skräcken för tjej/killbaciller.

Ingen verkar dock minnas hur dom blev av med den skräcken för nästa steg är att fråga chans när du går i typ mellanstadiet.

Från den dagen är du körd.

Jag personligen skulle kunna beskrivas som en kvinnlig variant av Sune. Redan som liten var jag mycket intresserad av män.

När Ellos-katalogen kom så kolla man lite på kläder sedan bläddrade jag fram till herr-delen. 

Tror till och med att det finns bildbevis på denna fascination. 

Har jag månne någon form av faderskapskomplex?

Inte vad jag men man har dock kunnat se en vissa likheter mellan valet av mina män och min egen far.

Det finns teorier om att killar väljer kvinnor som påminner dem om sina mödrar och då antar jag att desamma gäller tjejer.

 

Vad vill jag då ha sagt med denna text? Ja, att det är lika svårt för kvinnor att förstå sig på män som för män att förstå sig på kvinnor.

Jag kommer troligen ta upp detta ämne igen.

Frågor: Vad är en dejt? Hur vet jag att jag är på en? Borde jag läsa en bok om singellivet?

"Får jag låna en dröm från din drömfångare?"