En dödssynd

Sitter och känner hur en av de sju dödssynderna fyller mitt inre.
Vilken av dessa synder är det då som tar över mitt väsen?
Ja det är en och den är stark. Den får mig att känna så mycket.
Jag vill skratta, gråta, skrika på samma gång. Den är både en svaghet och en styrka.
Åkte till gymmet för att springa från demonerna vilket funkade bra, tillfälligt.

Oj vad tragiskt och snaskigt. Vad ska hon avslöja här näst?

Ja, jag ser allt att antalet läsare ökat sedan jag kom ut ur garderoben, blogg-garderoben.

Tror antalet har ökat med det tredubbla sedan jag delade med mig på Facebook. 

Alla älskar vi att gotta oss i andras ångest och problem för att på så sett få oss själva att må lite bättre.

Visst har vi alla frossat i skvallerblaskor om kändiskriser och samtidigt känt oss lite bättre till mod med vetskapen att Angelina Jolie OCKSÅ har celluliter och att Demi Lovato har skurit sig i armarna för att döva sin ångest.

Själv sitter jag ofta och söker tragiska dödsfall bland dödsannonserna. Kanske en ung människa som dött i cancer, en trebarnsmor som dött av en blodpropp eller en pappskalle som kört för fort. I alla fall mår jag lite bättre av att tycka synd om dess anhöriga. 

Vi har alla våra laster.

Jag skrev i ett tidigare inlägg att personer som äter nektariner måste vara sympatiska, jag hade fel.

Då jag förtär denna frukt i enorma mängder borde jag var ett vandrande helgon men insåg idag motsatsen.

Skadeglädje.

Jag älskar skadeglädjen och står för det. Det är få saker som får mig att dra på smilbanden så mycket som när någon får en p-bot, går in i en glasdörr eller får fågelbajs på armen. Men bästa är nog när barn tappar sina glassar. Ja, jag är en ond människa.

Jag vill inte veta när du vunnit på triss men snokar gärna reda på varför du ändrade relationsstatus.

Fick du reda på allt göttigt som du suktat efter en hel vecka, knappast. Men jag kan då vara lite skadeglad då du inte fick ditt snask.