Åt fanders med dig och ditt pack

"Hösten är här med storm."

Var helt enkelt tvungen att starta inlägget med en klyscha.
Jag kommer under följande rader att att låta som en gnällig tant så om du vill ha tränings-tips och pepp-citat kan du gå. NU!

 90-talet. Fan.
Jag skulle kolla om jag mot all förmodan kunde hitta lite nya tygtrasor att bära och snubblar då in på H&M, eller ska vi säga Hennes&Mauritz.
Till min min fasa känns det som om jag snubblat in i tv-serien Blossom

A teenage girl living in a house run by men dreams what life would be like if she lived in a more conventional family

Allt var i dassiga,matta urtvättade kulörer eller galet skrikiga färger med inslag av plast.
Min första tanke, är detta ett skämt? Har modehusen slut på idéer? 
Vad skall komma här näst? Bruna läppar, spikes i håret, silverfärgade prasselbyxor och neonfärgade mini-ryggsäckar?
Jag borde ha anat när det började dyka upp fake-buffalos och platåskor men aldrig hade jag kunnat förutspå denna horribla trend.
Är det verkligen någon som saknar 90-talet? Vill någon se ut så där igen? Vill vi ha stentvättade-jeans med dålig passform, pufflugg och änglakrusigt hår?
VILL VI DET????!!!!??
Varför inte börja använda personsökare och ICQ igen när vi ändå är igång. Ta tillbaka tegelstenarna till mobiler också.
Jag säger nej. Bestämt nej.
Inte för att jag gillade senast modet med "Shorts-stora-som-trosor-trenden" men inte vill jag ha mini-kjolar och brun lip-liner heller.

Varför inte återta det vackra? 20-tal, rokoko, viktorianskt, 50-tal eller vad tusan som helst som inte är 80- och 90-tal.  

Jag är en gammal dam i en tillsynes ung kvinnas kropp.
Allt är Rebecca och Fionas fel.