Då har man varit i London för första gången.
Hur sammanfattar jag min upplevelse?
Billig öl, "look left", hakuna matata på dubbeldäckare, pimp-båt och massor av roliga människor.
Bodde på et hostel för första gången i mitt liv och det var en upplevelse i sig.
Fick förfrågan om giftermål av två olika herrar men som tur var hade jag Egil som morrade när de blev för närgångna. Egil är en mycket bra resekamrat.
Det var mycket intensivt men väldigt kul.
Måste tillbaka snart när jag inte är förkyld så man orkar göra lite mer.
Ibland överväger jag att tacka de personer som gjort mig illa i mitt liv. Om man aldrig haft det dålig kan man inte se när det blir bra.
Blir nästan generad över att må bra.
Min första tanke när jag började må bättre var att nu håller jag på att bli galen på riktigt.
Ringde min syster och berättade att jag troligen var manisk och höll på att få en psykos, vilket inte var fallet. Jag var bara hög på livet och fick känna lycka för första gången på länge.
Dock är det väl ett bevis på att man har lite skev världsbild när man tror att man är på väg att bli galen när man börjar må bra.
Jag är en mästare på att må dålig men när jag mår bra så vet jag inte riktigt vad jag ska göra av mig själv.
Som en klasskamrat sa "Du är abnormal på ett positivt sätt".
Nu byter vi ämne igen och jag tar tillfälle i akt och tipsar om en mycket skön serie. CHEW
Hittade den av en slump i London och köpte två album och nu MÅSTE jag ha alla. Sjukt underhållande och med en mycket rolig story. Kannibalism, action, fågelinfluensan och humor. Kan det bli bättre?
"Vi syns i marschallens skugga, Amen"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar