I kväll är den sköna känslan borta.
Paranoid som jag är så blir jag genast livrädd och bereder mig på att helvetet ska öppna sig igen.
Samtidigt tänker jag omedelbart att "jag är inte konstruerad för att känna eller uppleva lycka".
Jag vill slå mig själv på fingrarna och be mig själv att vara tyst och fortsätta le.
Det är inte läge nu att börja gnälla.
Jag intalar mig att det är allergi eller en förkylning som ger mig en klump i halsen.
Nu är det bara att lägga sig och blunda.
Om så allt mörker kommer att hemsöka mig denna natt skall jag le som aldrig förr.
Jag ska ge alla jag möter ett krampaktigt leende.
Ingen gillar en grå surmulen klump.
Jag vill krypa upp i soffan med varsin kopp te och lyssna på dina råd och lösningar.
I duschen kan ingen se dina tårar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar