Whop!Whop! Ännu en blogg i den interaktiva världen. Blir någon gladare av detta?! Varför då starta en ny om jag redan är skeptisk till fenomenet? Låt mig beskriva situationen: Klockan är 04:20 och jag har tvättid 06:00. Jag visste att även denna natt skulle bli en sömnlös sådan. Inatt har roat mig med att lära mig spela gitarr,spotify-listor, spela internet-spel och göra en blogg.
söndag 13 januari 2013
En stad är en stad. En stad som alla andra städer
Har haft ett litet uppehåll från den allmänna psykologen (Facebook) då jag faktiskt har ett jobb nu.
Ska nog avregistrerar mig ett tag.
Är det bara jag men får du också absurd livsångest när du loggar in och ser vad dina bekanta och enstaka vänner har åstadkommit med sina liv?
Det är rent självplågeri.
Exempel: Jag har en bra dag, får fina komplimanger av snälla kunder och kommer hem till dukat bord inklusive underbar sambo. Så långt är allt bra. MEN! så fort jag lägger fötterna på soffbordet och titta på denna skärm så får jag akut ångest och hybris på samma gång.
Jag vill också hinna resa, skaffa barn, "göra karriär", träna 20ggr i veckan och ha felfri hy.
Ja, jag vet att man inte ska jämföra med andra och att avundsjuka är en av de sju dödssynderna men det finns inget stopp.
Förvisso har jag just fått ett riktigt trevligt jobb, har en snäll sambo, bor helt okej och är stolt ägare av två underbara katter men jag är inte nöjd.
Vad är det då jag vill uppnå?
Ännu en olöst gåta.
För tillfället skyller jag allt detta på abstinens.
Veckans komplimang: "Din dialekt är som att lyssna på små glädjeskutt"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar