söndag 13 januari 2013

En stad är en stad. En stad som alla andra städer



Har haft ett litet uppehåll från den allmänna  psykologen (Facebook) då jag faktiskt har ett jobb nu.
Ska nog avregistrerar mig ett tag.
Är det bara jag men får du också absurd livsångest när du loggar in och ser vad dina bekanta och enstaka vänner har åstadkommit med sina liv?
Det är rent självplågeri.
Exempel: Jag har en bra dag, får fina komplimanger av snälla kunder och kommer hem till dukat bord inklusive underbar sambo. Så långt är allt bra. MEN! så fort jag lägger fötterna på soffbordet och titta på denna skärm så får jag akut ångest och hybris på samma gång.

Jag vill också hinna resa, skaffa barn, "göra karriär", träna 20ggr i veckan och ha felfri hy.
Ja, jag vet att man inte ska jämföra med andra och att avundsjuka är en av de sju dödssynderna men det finns inget stopp.
Förvisso har jag just fått ett riktigt trevligt jobb,  har en snäll sambo, bor helt okej och är stolt ägare av två underbara katter men jag är inte nöjd.
Vad är det då jag vill uppnå?
Ännu en olöst gåta.

För tillfället skyller jag allt detta på abstinens.

Veckans komplimang: "Din dialekt är som att lyssna på små glädjeskutt"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar