Ska vi bilda en sekt?

Roar mig med att smeta tandkräm i halva ansiktet och känner mig som fjorton igen. Nästa steg blir att lägga en ful ansiktsmask och måla tånaglarna så det blir extra töntigt. Eller inte.
Känner mig måttligt road av regnet men det ger mig tid att begrunda mina livsval. Tyvärr kommer jag inte på något revolutionerande. Funderar mest på vad min plan för framtiden är men det enda jag kommer fram till är att jag vill bli en Rockstar med massor av snygga groupies.

Kanske är dags att ta tag i min barndoms dröm.
Min plan som 5-åring var lika briljant och slug så man undrar vad jag hade för världsbild.
Plan 1: Torped- skjuta människor och få massa pengar.
Plan 2: Gold-digger- gifta mig med en döende miljonär och få massa pengar.
Back-up plan: Gifta mig med en prins och få massa pengar.
Jag vill fortfarande ha massa pengar så det är inte underligt att jag känner mig fattig när jag har ett vanligt jobb.

Ologiska läppar

Idag har underläppen darrat många gånger. Du kanske tänker att jag varit ledsen. FEL!
Min underläpp har haft mycket underliga muskelryckningar och jag har gått runt som en anka med en darrande läpp.

Ännu en sak som hänt idag är att jag åter igen tappat tron på mänskligheten.
Vad är det för fel på folk?
Är det astronomiskt svårt att tänka logiskt?
Ja, jag är bitter och arg och är nu av den åsikten att nästan alla män är störda i huvudet, det finns dock ett fåtal som fortfarande tänker.
Jag skiter i vad de har för ursäkter, jag var trött, jag är så stressad och hinner inte tänka.
Synd för dig att du uppenbarligen är hjärndöd 24/7.
Säger man en sak men gör motsatsen är  man en hycklare.
Världen är full av hycklare och uppenbarligen har jag lite för många i min omgivning.
Jag vill slå sönder något. Får åka till Husby så jag får sparka sönder något.
Gaaahhaaaaa! Vad får folk för utbildning egentligen?

Jag tror jag håller på att bli en mjukis.
Jag har alltid hållit fast vid att "Alla är idioter tills dom bevisat motsatsen" men har på senare tid mjuknat och börjat tänka att "det finns ju massor av härliga människor". FEL!
Folk är idioter och jag har tappat hoppet på mänskligheten.

Oj nu blev det ett grinigt inlägg.
Jag är bara så trött på folk som spottar på en efter att man slitit och kämpat för att göra rätt och det enda man får som tack är en loska i ansiktet.
Jag var bara tvungen att avreagera mig lite så jag inte startar kravaller i förorten.

Kalldusch!

Kill em' for me Marv. Kill 'em good!

Här om kvällen låg jag och lyssnade på Daft Punk's senaste skiva och började fundera:
Hur går man på en sådan konsert?
Dansar man som på en klubb eller står man bara och diggar?
Sjunger man allsång till de största hitsen och viftar med fingrarna i luften?
Får man göra hardcore-tecken med handen?
Mosh pit?
Jag började tänka på detta och insåg att jag mest varit på konserter av det rockiga slaget.
Ja, självklart sitter man inte och sjunger med på operan eller på en intim jazz-session men just denna typ av musik är lite lurig.
Många har försökt förklara hur bra Summerburst och Swedish House Mafia är men jag fattar verkligen inte hur man gör det.
Av det jag sett på tv och sociala-medier så verkar det hela endast gå ut på att se vem som orkar ha sitt pekfinger längst tid i luften.

Idag satt jag och tjuvlyssnade på två män som sa sin åsikt i feminist-debatten.

Gubbe 60+ med dubbla läsglasögon och mjällig flint: Ja nu är du ju tjejer överallt. Nu ska dom till och med kommentera herrsport. Det är ju som att jag skulle kommentera konståkning. Jag har inget emot kvinnor inom sporten men dom kan väl hålla sig till det dom spelar själv.
Yngre killen i media-brillor och flottig back-slick: Ja det tycker jag åxå. Men det är bra med mångsidighet i alla områden.
Mjällflinten: Ja till viss del men nu känns det som att dom är överallt och ska dela ut käftsmällar till höger och vänster. Jag gillar inte att bli påhoppad hela tiden.
Mediaflottet: Ja dom har blivit mer aggressiva på sista tiden. Det blir bara värre och värre. Nu klagas det ju på varenda reklam som kommer ut.
Mjällflinten: Vem vill dom provocera?
Mediaflottet:Ja man orkar inte bry sig efter ett tag.

De två herrarna sitter och begrundar detta över en talrik kebab samtidigt som dom studerar folket på torget. Ett gäng killar med flyers springer runt och pratar med förortskids.

Mjällflinten: Ja undra hur dom skulle reagera om en av dom där skulle komma fram och prata med dom.
Mediaflottet: Vilka dom? Dom med flygbladen? Vad gör dom?
Mjällflinten: Det är muslimer som försöker värva folk till sin kyrka eller moské eller vad de nu heter. Jag skulle allt vilja höra vad dom säger om alla feminister.
Mediaflottet: Men kan man verkligen värva folk till islam? Ja bara dom inte börjar prata med mig. Jag gillar inte deras åsikter.
Mjällflinten: Ja jag är ju troende kristen och med i svenska kyrkan men vi tvingar ju inte på andra vår tro. Jag hade inte haft något emot dom om dom bara inte var så jobbiga. Snart så får ingen äta griskött om dom får bestämma.

Detta var bara ett lite utdrag av deras konversation och den fortsatte i samma motsägelsefulla anda när jag var tvungen att få.
Även denna gång så kan jag bara säga: "Dessa män"

Hur kan man var notoriskt svartsjuk och misstänksam mot en person samtidigt som man själv är den som ljuger?

[Rubrik under konstruktion......Laddar..............]

Dessa män, dessa män....
Vad ska man göra med dem?
Hur kan vissa vara helt fantastiska och andra vill man helst skjuta i nacken?
Detta gäller även för tjejer men jag håller fokus på män.

Mitt förra inlägg slog någon form av rekord i läsningar.
Var det min rubrik eller ämnet?
Jag kommer nog att fortsätta med detta ämne tills jag får ett svar på meningen med män.

Diskuterade med min syster idag en bra stund i telefonen och vi kom fram till mycket men en sak jag vill meddela omvärlden om är följande:
Om du blir singel och bestämmer sig för att "nu ska jag inte bli kär eller ihop med någon på länge."
Det är lika smart som att säga till någon "tryck inte på knappen" och sedan lämna rummet.
Vad gör är den naturliga reaktionen då?
Trycker på knappen.

Idag vaknade jag och det känns och ser ut som att jag gråtit syra. Är detta en allergisk reaktion eller har jag för höga halter salt i tårarna och börjat läcka i sömnen?

Plommonstop

#I #Hate #People #That #Overuse #Hash-tags #And #Irony

"Your brain is full of lollipops, rainbows, and cheese and wonder.

Mine is slightly darker. "

Har funderat mycket på detta ämne de senaste dagarna:

MÄN

 

Detta är nog helt normalt om man är en heterosexuell kvinna och det jag funderar kring är också ganska vanligt.

Dessa män. 

Vi behöver dem för vår blotta existens då de har en viktig komponent för att skapa ett liv.

Har du tur så får du en far som älskar dig och vill vara delaktig i ditt liv, dubbel tur om du får två.

De är trevligt med en klok farfar eller morfar som berättar om svunna tider.

Så lång allt bra.

Du växer upp och oavsett du slutar som homo eller straight så växer du upp bland alla dessa pojkar som slutligen ska bli män och redan som liten börjar man ha åsikter om de motsatta könet.

Det vanligaste är väl skräcken för tjej/killbaciller.

Ingen verkar dock minnas hur dom blev av med den skräcken för nästa steg är att fråga chans när du går i typ mellanstadiet.

Från den dagen är du körd.

Jag personligen skulle kunna beskrivas som en kvinnlig variant av Sune. Redan som liten var jag mycket intresserad av män.

När Ellos-katalogen kom så kolla man lite på kläder sedan bläddrade jag fram till herr-delen. 

Tror till och med att det finns bildbevis på denna fascination. 

Har jag månne någon form av faderskapskomplex?

Inte vad jag men man har dock kunnat se en vissa likheter mellan valet av mina män och min egen far.

Det finns teorier om att killar väljer kvinnor som påminner dem om sina mödrar och då antar jag att desamma gäller tjejer.

 

Vad vill jag då ha sagt med denna text? Ja, att det är lika svårt för kvinnor att förstå sig på män som för män att förstå sig på kvinnor.

Jag kommer troligen ta upp detta ämne igen.

Frågor: Vad är en dejt? Hur vet jag att jag är på en? Borde jag läsa en bok om singellivet?

"Får jag låna en dröm från din drömfångare?"

 

Fear and Loathing on the bus

Jag har spillt vatten på mitt tangentbord och det är galet svårt att skriva.

Note to self: Skruva på korken på vattenflaskan!

Nu vill jag tala ut.

Jag har ett allvarligt problem. Jag kan inte åka buss i Stockholms län. Hur jag än gör så åker jag vilse eller åt fel håll. Hur kommer detta sig?

Jag känner mig mer trygg i underjorden.

Vad gör jag för del? 

Om jag är osäker och frågar en busschaufför så vet han inte ens om hållplatsen man frågar om existerar.

Vilket gör att jag blir ännu mer förvirrad.

Jävla SL!

 

Nu byter jag ämne och vill prata om livet från den ljusa sidan.

När jag startade denna blogg var det i protest (efter flera dagar utan sömn och stora mängder rom) för att jag avskyr alla fjantiga modebloggar.

Jag var arg och bitter på allt och alla.

Nu är jag helt plötsligt väldigt nöjd med mitt liv även om det ej är optimalt men ändå nöjd.

Jag är inte så allvarlig längre och kan skratta åt mina tillkortakommanden.

Vad vet jag, det kan bero på vädret eller alla go'a människor jag träffat senaste tiden.

Trotts allt som skett är allt bättre än jag någonsin kunnat fantisera ihop.

Jag känner mig som Grinchen när hans hjärta växer 2 storlekar. 

We are all little weird and Life's a little weird, And when we find someone whose weirdness is compatible with ours, We join up with them and fall in Mutual weirdness and call it Love.

 Dr.Seuss är den bästa filosofen.

Får jag trampa på dina ömma tår?

Så just att det var ett bra tag sedan jag filosoferade på intranätet.
Mycket har ju uppenbarligen skett i mitt liv sedan dess.

Jag är numera en ensamstående kvinna med mig själv och lär mig sakta men säkert detta nya liv.
Att vara singel är betydligt mer avancerat än att vara i ett förhållande.
Nu undrar du kanske "Men hur tänker du nu?"
Jo som följer: I ett förhållande vet du exakt vad som förväntas av dig som partner och vise versa men när man blir singel så är allt obestämbart.
Det är som att gå från en hårt styrd diktatur till anarki.
Helt plötsligt är allt obestämt och allt är möjligt eller omöjligt, hur man nu vill se det.
Jag är dock en inbiten förhållande-räv och känner mig som en borttappad vante.
Det är konstigt att laga mat till sig själv och när man ätit klart finns det ingen att tacka för maten.
Hela situationen är lite märklig, i mina ögon-
Jag har många vänner som varit singlar i flera år som alltid säger att det är så skönt att vara själv och slippa ta ansvar för någon annan men det är inte riktigt sant.
När du är singel måste du ta ansvar för eventuelle herrar eller damer som vill "kramas" och det handlar oftast då om personer som du inte ens känner.
Hur gör man för att inte trampa folk på tårna och undvika att framstå som en otrevlig person om man avvisar dessa "kramare"?
Detta är ett i-lands problem men samtidigt så känner jag att det är en underlig situation.
Jag ogillar den inte men det är ett helt nytt pussel att bygga och jag tror att jag saknar några bitar innan jag kan greppa denna nya livsstil.
För visst kan man kalla det en livsstil?

Vad har skett mer? Jo jag har fastnat i en hiss med 18härliga människor i 45minuter.
Det var lite som ett stort psykologiskt experiment.
Plötsligt står man där och tänker direkt "Vem är jag?" (vad tar jag för roll vid ett sådant tillfälle?)
Utan att veta varför så blev jag lite av den som man alltid tycker är så äckligt präktig i alla filmer, dem som ska fixa och lösa problemet.
Jag började direkt tänka på en mycket dålig film vid namn Cube.
Allt löste sig såklart men som jag sa, ett psykologiskt experiment.

Blev nästan antastad av ankor idag och fick lära mig att de är små kannibaler då dom gladeligen åt lite av kycklingen från min sallad.
  
Fuck my Buddha! Livet är underligt.

"Vi syns i marschallens skugga. Amen"