Fear and Loathing on the bus

Jag har spillt vatten på mitt tangentbord och det är galet svårt att skriva.

Note to self: Skruva på korken på vattenflaskan!

Nu vill jag tala ut.

Jag har ett allvarligt problem. Jag kan inte åka buss i Stockholms län. Hur jag än gör så åker jag vilse eller åt fel håll. Hur kommer detta sig?

Jag känner mig mer trygg i underjorden.

Vad gör jag för del? 

Om jag är osäker och frågar en busschaufför så vet han inte ens om hållplatsen man frågar om existerar.

Vilket gör att jag blir ännu mer förvirrad.

Jävla SL!

 

Nu byter jag ämne och vill prata om livet från den ljusa sidan.

När jag startade denna blogg var det i protest (efter flera dagar utan sömn och stora mängder rom) för att jag avskyr alla fjantiga modebloggar.

Jag var arg och bitter på allt och alla.

Nu är jag helt plötsligt väldigt nöjd med mitt liv även om det ej är optimalt men ändå nöjd.

Jag är inte så allvarlig längre och kan skratta åt mina tillkortakommanden.

Vad vet jag, det kan bero på vädret eller alla go'a människor jag träffat senaste tiden.

Trotts allt som skett är allt bättre än jag någonsin kunnat fantisera ihop.

Jag känner mig som Grinchen när hans hjärta växer 2 storlekar. 

We are all little weird and Life's a little weird, And when we find someone whose weirdness is compatible with ours, We join up with them and fall in Mutual weirdness and call it Love.

 Dr.Seuss är den bästa filosofen.