Legalisera............ Vad?

Intressant.
Postar ett inlägg som syftar på droger och  så går det en halv sekund innan någon kommenterar.
Är det ämnet i sig eller hur jag formulerar mig? Frågan var enkel: Hur hittar jag lagligt uppåt-chack?
Svaren är delade i två sidor, de som säger "Ring när du vet svaret" och de som tipsar om naturmedicin.
Vi får ej glömma alla som kommer med äckligt checka svar som: "Kärlek är en drog" eller "Motion är den bästa medicinen"osv osv. Jag formligen spyr på sånt.
Ja, jag kanske är cynisk och bitter men jag har testa hippiflummpepplivetärenfest-taktiken  och det är bara lögn.
Vem skulle inte bli aggressiv att få höra hur allt blir bättre när man blir vuxen, ljuset finns i det mörkaste rum och att framtiden är en fantastisk oskriven historia där du är stjärnan?
Jag vet inte hur du ser det hela men jag blir så satans arg när någon ska försöka förstå sig på och säger  

"Du ska se att det blir bättre snart. det blir det alltid"

Snälla, snälla, snälla jag ber dig som medmänniska säg inte så till en deprimerad person för om det inte blir som du sagt så blir allt bara värre.
Du ser det säkert som ett i försöker vara snäll och stötta personen i fråga men att säga att saker blir bättre utan vetenskapliga bevis är likvärdigt med en käftsmäll.
Låt mig förklara.
Ponera att du mått riktigt dåligt från och till i ca ett decennium och varje år får du höra "Nästa år blir det bättre. Det är din tur nu".
Gissa vad som händer om detta upprepas 10ggr utan att ge det utlovade resultatet?
Svar: Du blir bitter och cynisk som fan.

Det är ofta i denna typ av diskussioner som personer i min omgivning säger "Men det kan väl inte vara så dåligt. Du lever och har ett jobb"
Ja det stämmer förvisso men om detta jobb gör en mer deprimerad och ens liv är ett enda kaos så hjälper det inte att jag står på benen.

Nu matar jag er med mitt mörker och hur känns det att vika ut sig på detta sätt? Tja, om jag kan hjälpa någon och ge mer förståelse så är det helt klart värt det.

Oj, det blev visst ett ganska surt inlägg efter nästan en månad av tystnad. Det är inte min mening att skrämma dig. Jag vill bara inte höra massa "carpe diem- skit".
Hur ska jag avsluta det här utan att få dig att ringa till psyket?

I väntan på det bra livet